Att pimpla harr på våren är ett underskattat fiske. Att ligga och kika ner i hålet på max en halv meters djup och se kilos harren komma som en torped i vattnet och ända ta betet eller tvärvända alldeles framför och lämna kvar en virvel av grus och dy i hålet är en spännande upplevelse som bör testas. Slutet av april är en ypperlig tid för detta då harren söker sig in på grundare vatten för att förbereda sig för leken. Små balansare eller mormyskor brukar kunna reta harren till hugg. Upp 0600 på morgonen för att dra iväg till harrgrundet, jag, Ivarsson, farsan och Lantz. Väl på plats så visar de sig att vintern har hållit ett starkt grepp om detta landskap, plogkanter kvar och även fläckvis med snö i skogen. Isen som brukar vara klen denna tid på året var fortfarande runt 4-5 dm med en tjärnis på ca 3dm. De bådade inte gott och genast började samtalen om att vi var för tidigt ute att cirkulera. Borrade upp en jäkla massa hål för att leta rätt på fisken, men inte ett liv under den första timmen.

Vädret var iaf på bra humör och solen stekte oss varma på den blanka isen.

Borrade nya hål efter land och vid en bäckmynning där var de lite liv iaf. Ivarsson lyckades lura upp en liten harr som var för liten för att behålla men entusiasmen höjdes genast. Några aborrar kom även upp som såg ut att passa perfekt till röken. Farsan lurade även upp en sik. Jag gick till en vassrugg och provade lite, och vips så sög de till i spöt och en grann matharr kom upp ur hålet.

Resten av dagen blev det någon ströaborre men dom stora harrarna lyste med sin frånvaro. Möjligtvis var det lite för tidigt  efter denna stränga vinter som varit.

"man måste fiska för att kunna få fisk"